En ärlig nystart
Tänkte köra på en nystart. En slags "var ärlig mot dig själv"-start. Har försökt med många nystarter. Många nya bloggar. Ofta fyllda med ljusa glada färger, positiva citat och rejält med krut på motivationsfronten.
Men ärlig var det ju meningen att jag skulle försöka vara nu. Mot mig själv - för min egen skull. Och om jag ska vara ärlig så har jag inga positiva citat i huvudet just nu. Jag vet med all logik att jag har mycket att glädjas över och ändå känner jag hur oärligt det är när jag ler nuförtiden.
Har varit deprimerad många gånger, men jag glömmer ändå alltid hur det är. Hur man slutar bry sig. Hur allting är hopplöst utan anledning och ingenting kan bli bättre fast man liksom inte kan mer än slå i bottnen. Det går inte att föreställa sig avsaknaden av känslor förutom den där hopplösheten -när man inte befinner sig där. Men det gör jag nu.
Varför jag ens är kapabel till att skriva det här är nog pga jag ringde min läkare och bad om antidepressiva tabletter dagen efter att jag spenderat en hel kväll med att sitta ihopkrupen på golvet ylandes och gråtandes medan jag lyssnade på någon ångest-låt en hemmapulare knåpat ihop som mest lät som skrikande katter än något annat.
Så jag är påväg mot de avtrubbades land. Har alltid varit emot att ta tabletter för mina depressioner men jag kände att jag inte orkade den här gången, jag hade precis på håret tagit mig ur föregående och var fortfarande lika ömtålig som flådd hud så..
Lyckades mot alla odds sluta röka efter att den här depressionen började sarga min själ. Inte utan motgångar dock. Trillat dit flera gånger, men nu är jag nog inne på längsta sträckan utan giftpinnar. 2 veckor som ickerökare med undantag för 1 kväll på fyllan då jag säkert rökte ett helt paket. Såatte 8:e dagen som helt rökfri får vi väl säga. Och så börjar jag bli tjock typ. Väger 66kg, suck, jag som trivs bäst på iaf 60..
Sådär. Nu har jag skrivit av mig för idag.
