ladyperfect.blogg.se

Har tagit tre groggar och två insomningstabletter, så nu jäklar blir det sova strax!

 

Varit en sån vidrig och underbar vecka. Abbonnemang som behövt fixas, samtal som behövts ringas och möten som man behövt gå på, men nu är allt över! Allting är avklarat, det enda som inte gick bra var boten och det är inte värt att sörja över känns det som med tanke på de större å viktigare grejerna som gick bra!

 

Just nu sitter jag i ett vardagsrum med tre killar som lanar och livet känns så jävla gött ^^ och igår agerade mr Bitey som en underbar pojkvän. Vi hade trippelbokat oss på fredagen vilket givetvis fick mig att flippa ut. Men han löste hela alltet genom tre samtal, ringde mig 20min senare och sa att nu var allt fixat. Bion blivit framskjuten till tisdagen, lanet skulle bestå men få ett break då vi drog på fest allesammans osv. OH GOD THIS IS WHY I LOVE HIM! Han fattar inte ens hur mkt...

 

Jag har börjat inset att han är någon som iakktar ens beteende och sedan agerar därefter. Utan specifika instruktioner. Han har lärt sig hur jag fungerar utan att ajg behövt säga något. Det känns så löjligt wierd, underbart och allt på samma gång!

 

Jag vill avsluta med något tankfullt, istället blir det bara ett: Åh, I really love this.

 

Till nästa gång!

Gårdagen gick bättre än jag väntat mig! Mötet gick helt suveränt, och kvinnan från psykiatrin var awesome. Är sällan jag mött på människor i vården jag verkligen fastnat för, men hon är definitivt en utav dom. Så ofantligt ner på jorden, förstående/insatt och tålmodig. Spontankramade henne efter mötet och hon blev lite paff.

 

 

Samtalen till länstrafiken gick dock åt skogen. Fick tillslut tag i snubben men det var som att prata med en vägg. Han lät mig lägga fram hela mitt case men sen var han bara dryg och upprepade likt en papegoja att ord står mot ord och att jag inte kunde göra nåt typ. 

 

 

 

Kunde typ inte somna inatt och när jag väl somnade så vaknade jag titt som tätt för att jag drömde mardrömmar hela natten. Vaknade med spänningshuvudvärk nu på morgonen (eftersom jag pressar käkar ibland när jag sover) och känner mig helt mosig. För en tid sen spottade jag ut 1/3 del av en av mina visdomständer... kunde inte för mitt liv fatta hur den gått av förrän jag läste på om att förutom spänningshuvudvärk kan man spräcka tänder av att pressa käkar. Fun stuff. Inte spräckt fler tänder iaf och nu kommer jag ju få mer hjälp av vården... men fan vad kasst jag mår just precis nu. Men mitt BST kommer om en timme, sen ska jag hem till päronen och umgås/städa idag. Kanske blir dagen bättre bara huvudvärken släpper....

Det är nog vad jag vill kalla igår och idag.

Igår lyckades jag hinka i mig tillräckligt mycket kaffe för att INTE sova bort hela dagen som jag brukar, utan var uppe tidigt.

 

• Ringde länstrafiken (som givetvis sade åt mig att ringa nästa dag istället och till en specifik snubbe)

• Ringde och avslutade mitt abonnemang

• Tog kontakt med ett annat företag och beställde hem ett nytt abonnemang

• Städade hela lägenheten 

• Meckade med tvätt maskinen med pappa som telefonsupport

• Städade akvariet (tog bara 4 timmar......)

 

Robin och Batte kom hem. Vi såg någon halvdan film, tjötade och pratade dataspel och grejer.

 

 

Idag är typ.. Jag vet inte vad man ska kalla det. Högspänning? Det känns som typ, det där sista andetaget innan man drunknar. Eller hur allting saktar ner innan det brakar sönder. Eller hur något vibrerar för att sedan explodera i elektriska gnistor.

 

Har försökt ringa till gubben på länstrafiken men han svarar ju inte, så tillslut ringde jag deras växel och då sa dom att de skulle be honom ringa upp mig istället. HATAR sånt. Tänk om jag sitter på toaletten, eller en buss eller nåt när han ringer? Jag var SÅ förberedd och stålsatt både igår och idag när jag ringde, och så bara blöhrgh...

 

Och om ungefär en timme måste jag åka iväg. Jag ska nämligen ha mötet med försäkringskassan och psykiatrin idag. Jag har plockat fram typ alla papper som jag kunde komma på och skrivit en lista över saker jag ska ta upp (woho. awesome-poäng till mig!) och nu känner jag mig helt utbränd. 

 

 

Ikväll kommer förhoppningsvis det här vara över. Jagkommer förhoppningsvis kunna andas igen. Men vi får väl se.

Har haft en fantastisk helg. Mycket dricka, mycket binyfiken-hångel, mycket "jag inser verkligen hur mkt min pojkvän älskar mig"-tankar osv. Dricka och party på fredagen, bowling på lördagen då jag slog en strike på ölchansen och sen bakissöndag med middag hos mamma Bitey och sen pizza framför film med Biteys vän R. 

 

Men sen måste jag ju inse att om jag tänker bortom fylleångorna så fick jag faktiskt en bot av länstrafikens kontrollanter eftersom mitt kort tydligen inte registrerats när jag drog det. Och att jag måste ringa och tjafsa om detta imorn. Men förmodligen kommer jag få betala oavsett. Det är så overkligt att ha en bot på en tusenlapp. Det finns liksom inte.

 

Och jag måste ringa och skaffa ett nytt mobilabbonnemang för mitt går ut. Jag är säkert för sent ute och saker kommer bli krångliga. Kanske dubbla räkningar. Jippi. Det plus boten är liksom underbart.

 

Och sen har jag ett möte med försäkringskassan den här veckan.

 

Så ja. Kul helg. Mycket fylla och skratt.

Igår klev jag upp och började rensa ur kylen och frysen, sen organiserade jag allt innehåll. Verkligen aspie-städat. Lagom tills jag skulle ge mig på skafferiet kom mamma och hämtade upp mig.

Åkte hem till föräldrarna och åt färsk fisk till middag. Sen slingade jag mammas hår, klippte henne, noppade hennes ögonbryn och färgade dom. Sen städade jag hela huset. Vi åt ostkaka för att vara busiga.

Undertiden smsade Mr Bitey att han var på stan med kompisar. Min oresonliga svartsjuka kickade givetvis in och gjorde mig subtilt sur i flera timmar. Tack hjärnan.

 

Klockan elva idag vaknade jag och insåg att varken jag eller mr Bitey vaknat av alarmet och när vi klev upp kändes det som att vi blivit överkörda av en ångvält ungefär... Ingen aning om varför. 

 

Planen nu är att rensa skafferiet och städa lite för ikväll kommer födelsedagsbarnet P. Viking och hans kompis P. Aspie för att förfesta lite innan vi ska ut och fira Vikings födelsedag som var tidigare i veckan. Nånstans under dagen hade jag tänkt försöka hinna med att införskaffa en födelsedagspresent till honom och köpa alkohol också... 

 

Mentalt tillstånd so far: Totally fucked. Men vetskapen om alkohol och utgång muntrar upp lite.

 

Lyckats töja vänsterörat från 8 till 10mm, försökt utan framgång i två dagar att göra detsamma med högra. Får se ifall today is my lucky day...

 

 

Idag har jag varit "avstängd". Solen har lyst, jag har fått sova ostört, tittade på en suverän film. och ändå. likaså. Inget. Känner ingenting. Inte sorg, inte glädje. Bara den där dånande hopplösheten som gör att allting känns hopplöst och saknar mening. Som att äta en chokladkaka utan kakao eller dricka vatten utan att kunna släcka törsten. vad är poängen?

 

Frågade min vän S igår hur hon skulle beskriva mig eller min stil.

 

"Mycket färger och mycket mönster" svarade hon.

Det var tydligen den enda röda tråden. Så det är nog vad jag ska försöka hitta framöver. Riktiga jävla clownbrallor. Borde muntra upp hoppas jag.

Bättre dag idag. Fick städat med boendestödet, lagade lite enkelt käk till middag och druckit äckligt budgetkaffe. Rökt också. Dang. 

 

Imorn kommer världens finaste Siri hit. Hon ska kapa mitt hår.

 

Ps. Igår var det födelsedagsfirande hos min syster och jag fick min första "tänk vad ful du kommer att bli som gammal med skrynkliga tatueringar och jättelånga hängande örsnibbar", mitt gensvar: "för jag kommer att vara så väldans vacker med hängpattar ner till knäna sålänge jag inte har skrynkliga tatueringar?".

 

Synd att min släkt liksom inte är mottagliga för sådana argument.

Har haft en fantastisk helg. Mer än fantastisk. Minihemmafest hos en kompis i fredags (dock blev både min kompis och pojkvän så fulla att de däckade), inflyttningsfest och utgång i lördags som var helt crazykul och med mycket drickande, och bakissöndag med hela bunten ätandes maxmat och sedan filmmys med två av våra bästa vänner.

 

Men nu är det måndag igen. Jag trodde jag mådde bra men istället så har jag rökt flera cigaretter och mår helt.. som om jag borde kollapsa mentalt eller nåt? Det känns som att jag skriker mina tankar samtidigt som kroppen går i slowmotion. Huvudet och kroppen skaver mot varandra.

 

Så just nu försöker jag göra mig fin, städa och sedan bege mig till systers födelsedagsfirande ikväll. Det går inte så bra. Jag känner mest för att gråta. Kedjeröka, eller nåt annat.

 

 

Nej nu ska jag fortsätta att försöka göra det jag ska. Får väl se hur bra jag lyckas....

Har en megaskum känsla i mig idag. Varken sömnig eller pigg. Varken glad eller ledsen. Bara är. 

Bryter mot precis allt. Brukar sova bort hela förmiddagarna och sen tröstäta hela eftermiddagen.

 

 

Idag måste jag gå utanför dörren. Åka hem till mina föräldrar. 

Jag kanske bara borde duscha och bege mig.

Finns ingen riktig poäng med att skjuta på det.

 

 

Jag känner mig verkligen jätteskum idag. Robot-mig är liksom påslagen eller nåt.

 

 

I bakhuvudet känns det som att det är något jag glömt/bör tänka på.

Jag vet inte vad.

 

 

Ps. Fått mild ångest varenda dag nu i flera dagar. Den blir mer och mer påtaglig och jag börjar nästan gråta av den jämt. För den liksom, gör att allting bara känns så sorgligt. Djup sorgkänsla kanske är bättre ord än ångest?